Kapitel 4

 

 

Innan jag hinner svara drar Alexa med mig in till dansgolvet. 

 

Nej, vänta!

 

Vad händer? 

 

Alexa är full och vill dansa,

 

men varför? 

 

Alexa stannar när jag stannar, hennes gröna ögon gnistrar och läpparna flinar retsamt.

 

"Kom igen nu baby! Var inte så jävla svår!" 

Kvittrar hon innan hon fångar upp en röd mugg och räcker den till mig. 

 

Blicken är befallande och sträng så jag tippar huvudet ännu en gång och sväljer spriten. 

 

Alexa går fram till mig och lägger armarna om min hals. 

Allt jag ser är hennes ögon som stirrar in i mina, musiken som dundrar igenom mig. 

Pulsen som ökar och slår i mina öron likt en trummis på sina trummor när hon drar sig närmare och håller ner mig.

 

Jag öppnar munnen för att prata men hon hinner lägga ett finger på min mun.

 

Det känns så rätt men är så fel, jag gillar inte ens Alexa på det sättet! 

 

Våra pannor pressas mot varandra och min näsa tar kontakt med hennes.

 

Det här händer inte, det gör bara inte det.

 

Men jo,

Alexas blick glider ner på mina läppar och min puls ökar.

 

Jag sväljer hårt när hon särar på sina läppar och lutar sig närmare.

 

Hon smakar som någon söt blandning av körsbär och sprite. 

 

I samma sekund som jag svarar på kyssen fördjupar hon den.

Hennes tunga dansar lätt på min underläpp som en förfrågan att komma in. 

Tvekande särar jag på läpparna och våra tungor möts, 

först försiktigt innan de sakta utforskar varandra. 

Jag kan känna musiken genom Alexa när hon trycker sig närmare och begär mer. Jag ger henne mer innan jag drar mig ifrån för att andas.

 

Vi tittar på varandra,  

något förvånade,

innan våra läppar kraschar mot varandra igen.  

 

Jag kan inte få nog av henne.

 

"Bara för inatt," andas hon i min mun och jag nickar ivrigt, 

bara inatt. 

Bara nu och bara här. 

 

Hon lindar in sina fingrar i mitt hår och drar försiktigt i det, jag kan inte hålla tillbaka ett stön av välbehag. Nästan genast förändras kyssen, den blir hårdare och mer krävande. Plötsligt drar hon sig ifrån mig och drar med mig mot sovrummen. 

 

"Nej, jag kan inte." Mumlar jag och stannar. 

 

Alexa stannar och tittar på mig innan hon nickar och ska precis kyssa mig igen när någon drar mig ifrån henne.

 

Alex.

 

"Du måste skjutsa hem oss!" Säger han stressat och blickar förvirrat mellan mig och Alexa som är står på första trappsteget och håller mig i handen, det är ganska tydligt vad vi var på väg att göra.

 

"Sorry men jag har druckit!" Klipper jag av med och riktar mig mot Alexa igen.

 

"Fuck that, Tessie mår inte bra och jag måste hem!" Säger Alex och vänder mig mot honom.

 

"Åk med någon annan!" Morrar jag.

 

"Alla är däckade eller har redan farit!" Skriker han och fäller ut med armen för att uppmärksamma mig om den snart tomma lokalen. 

 

Shit, hur länge hånglade jag och Alexa igentligen?!

 

Det har börjat svartna utanför. 

Plötsligt tar Alexa tag i mig.

 

"Åk du, jag väntar här!" Försäkrar hon mig med. 

Hennes ögon är tunga och läppstiftet halvt utsmetat. 

Jag suckar innan jag nickar mot Alex.

 

"Kom då."

 

---------------- 

Oh yeeaaasss!!! SShit.goes.dooown!! 

Kapitel 3

 

 

"Du kastade mig över ett jävla bord!!"

 Vrålar Rasmus och jag ångrar direkt att ringt honom.

 

"Du lät mig ju inte vara!" Morrar jag tillbaka och knyter näven.

 

"Jag var tvungen att betala för varenda jävla flaska jag förstörde och inte nog med det! När jag inte kunde betala fick jag stryk! Och när jag undrade vars du var fick jag veta du hade åkt iväg med den där jävla snobben Alex!! Knullade ni?!! Det gjorde ni säkert!!!" 

Rasmus tystnar för att ljudligt dra efter andan.

 

Själv sitter jag bara tyst och snurrar en penna mellan fingrarna. Ärligt talat ville jag bara banka skiten ur honom. 

Nej,jag låg inte med Alex även fast jag ville det. Och även om jag gjorde det så angår det inte honom.

 

"Chloe!?! Chloe Colburn svara mig genast!!"

 

 Jag ryggar tillbaka när hans röst dånar genom telefonen och skär in i mitt öra.

 Ilska rinner igenom mig, vem fan tror han att han är? 

 

"Rasmus, om du så mycket som ringer mig igen så kommer jag få dig inlåst bakom galler för alltid, förstår du?"

 Min röst är låg och hotfull innan jag klickar bort samtalet.

 

Fan ta dig Rasmus. Fan ta allt. Ilsket skjuter jag upp från sängen och dundrar ut till Vallie och kör mot McDonalds. 

 

 

~Fyra dagar senare~

 

"Fest inatt då?" 

Alexa och slänger armarna om min hals.

 

Fan Alexa, du vet att jag inte kan säga nej. 

 

Jag suckar tungt innan jag nickar.

 

"Visst men bara om jag får ta Vallie!"

 

Alexa nickar så häftigt att det blonda lockiga håret studsar upp och ner.

"Hämta mig vid åtta!!" Flinar hon glatt innan hon kysser mig på kinden och försvinner in i folkmassan utanför en galleria.

Jag skrattar lite åt henne innan jag lyfter upp mina kassar från H&M. 

 

Klockan är fyra nu, fyra timmar kvar. 

Jag hinner gå in på några affärer till. 

 

 

En timme senare kliver jag ut från gallerian med två kassar inehållande två nya set underkläder, en i svart spets med push-up och en super söt rosa med volanger och cupcakes samt en röd klänning till ikväll.

 

"Jag hörde att Alex var hos dig i måndags." 

 

Jag hoppar till och snurrar runt. 

 

Fan fan fan fan.

 

 Lutad mot en Volvo står Alice, den värsta personen jag vet.

 

Okej hon är snygg men fruktansvärt otrevlig mot alla, alla utom killarna som hon senare ligger med.

 

"Jo... Jag glömde min mobil i hans bil så han kom och gav tillbaka den," Svarar jag frånvarande och låser upp Vallie för att slänga in kassarna i baksätet.

 

"Vem fan bryr sig!? Men du ska bara veta att Alex är min!" Morrar hon hotfullt och tar ett steg mot mig. 

Jag biter mig i tungan för att hålla tillbaka skrattet.

 

"Det är lugnt gumman, du får honom!" 

 

Jag skrattar och håller upp händerna som försvar innan jag öppnar dörren till Vallie och lämnar Alice på parkeringen.

 

Exakt klockan åtta parkerar jag utanför Alexas lägenhet och hon kommer utskuttandes, hand i hand med den där fula jäveln.

 

 Jag gillar honom verkligen inte.

 För att vara ärlig vet jag inte ens vad han heter.

 

"Hej!" Alexas röst är lätt och ljus innan hon dunsar ner i baksätet med sin kille.

 

"Hej!" Svarar jag innan jag släpper kopplingen och låter Vallie glida iväg. 

 

Stan ligger öde i den tidiga sommarnatten och glänser i den glödande solen.  

Musiken dundrar ut genom högtalarna, Alexas skratt ringer genom luften och den ljuva sommar brisen fläktar mig mjukt i ansiktet. 

 

Livet är underbart! 

 

Vi kommer fram till Teg rätt snabbt, huset som festen är i är redan fullt av folk som dansar och super. 

Huset är stort och vitt,

 de som bor här måste vara rik som fan.

 

Jag glider in brevid en välbekant Camaro och parkerar.

 

Musiken pulserar genom huset och spriten flödar, människor röker och skrattar, allt är som vanligt. 

 

Rätt snabbt trycker någon in en röd plast mugg i min hand.

Jag stirrar ner på den och varnings-signaler ringer i huvdet, 

men att förbli nykter är lika med döden så jag tippar huvudet bakåt och låter spriten rinna nerför min hals.

 

Spriten brinner nerför halsen och magen vänder sig när den kommer i kontakt med den starka drycken. 

 

Nästan genast blir jag på bättre humör och vänder mig om för att leta efter några bekanta ansikten. 

 

När jag inte hittar någon tar jag en Norrlands Guld från närmaste bord och går ut.

 

Uppfarten med alla bilar och människor badar i solens sista strålar. 

Jag tittar på Vallie som brinner i solen,

de kromade fälgarna som kapslar noga om ljuset och skickar iväg det. 

Detaljerna som blänker, den svarta blänkande lacken som speglar omgivningen som en spegel. 

 

Hon är perfekt. 

 

Utan ett ord går jag fram till henne och låter handen glida längst henne. 

"Hon är vacker..," mumlar någon bakom mig och dyker upp brevid mig. 

Jag nickar instämmande och kastar en blick på personen. 

Han är ungefär lika lång som jag, det blonda håret ligger rufsigt på hans huvud. 

 

De isblå ögonen granskar Vallie noga innan han rycker till, medveten om min blick, och sneglar ner på mig.

 

Generat viker jag bort blicken och stirrar ner på Vallie. 

"Chloe Colburn,va?" Hans röst är mörk och fridfull.  

Ett leende dansar på hans läppar när jag tittar upp på honom igen. 

 

"Japp! Trevor va?"

Trevor nickar som svar. 

 

Plötsligt kastar någon en arm runt Trevor och dyker upp i mellan oss, 

Alex.

 

Han skrattar och ruffsar om i Trevors hår,Trevor rynkar näsan åt sin förstörda frisyr men kastar armen om Alex axlar.

 

"Brorsan, hur mås det?!" Skrattar Alex.

 

"Bror?" Frågar jag förvånat, killarna tittar på mig och ler innan Alex drar sig iväg för att hugga tag i en kort söt tjej med havsblått hår, näsring och tatueringar

. 

"Jajemen! Och det här är vår syster Tessie Remmington! " 

 

Tjejen ler snabbt mot mig och tar ett snabbt steg mot mig och omfamnar mig.

 

"Du måste vara Chloe! Jag har hört så mycket om dig!" 

Kvittrar hon och påminner mig om Alexa, på tal om Alexa, 

vars är hon?

 

Jag ler artigt mot Tessie och lägger märke till att hon har fyra örhängen i varje öra. 

 

Hon ser underbar ut i sin svarta axelbandslösa klänning som slutar precis under hennes rumpa.

Tatueringar letar sig upp från urringningen och sprider sig över hennes nyckelben, hennes turkosa hår är lockat i stora lockar.

 

Men vänta nu, hört om mig? Från vem?

 

"Först och främst så är du Rasmus brud och i söndags spöade du honom, det spred sig som en löpeld! Bra gjort! Han förtjänade det!" Skrattar Tessie när hon ser min förvirrade min och jag har redan bestämt mig för att älska henne. 

 

Plötsligt knackar någon mig på axeln och jag snurrar runt för att se rakt in i Alexas skogs gröna ögon.

 

"Dansa med mig."

------------------------------------

Bara för att ni ska fatta så är Chloe bisexuell!  Och ehm, kapitel 4 är faktiskt ett av mina favorit kapitel! 

Kram! KOMMENTERA!

Kapitel 2

 

 

Klockan slår 06:24 när jag ramlar in genom den vita dörren hemma. 

 

Festen var hemsk, som alltid. 

En massa fulla ungar som strippade på borden.

 

Rasmus var värst. Han var alltid i närheten och störde. Försökte hångla och ta på mig.

Tillslut fick jag nog, jag hade snurrat runt och slagit till honom så hårt att han hade ramlat över det närmaste bordet och knockat över ett flertal flaskor

Rasmus hade som tur var svimmat i fallet så jag kunde lugnt kunnat lämna festen.

 

"CHLOE?!" Mammas röst går upp i falsett.

 

Jävlar.

 

"Ja mamma"

Jag drar av mig skorna med en nervös klump i magen och kliver in i köket. 

 

"Mamma, säg inte att du har stannat uppe hela natten för att vänta på mig,"

mumlar jag osäkert och tittar på min mamma som står i sin vinröda morgon rock och tittar ut genom fönstret. 

 

"Nej gumman, jag har jobb att göra så jag var tvungen att kliva upp så här tidigt,"

 hennes röst är mjuk när hon vänder sig om för att titta på mig.

 Jag kommer aldrig sluta förvånas av min mammas otroliga skönhet. De mörka stora ögonen som utstrålar kärlek och ljus varenda dag, det ljust bruna håret som slingrar sig ner längst hennes axlar. Den lilla perfekta munnen som för det mesta ler.

Jag nickar och ler mjukt tillbaka innan jag dunsar ner på en av kökstolarna.

 

"Vem körde dig hem?" 

 

Mammas är låg när hon sätter sig mitt imot mig med en rykande mugg innehållande kaffe i händerna.

 

"Uhm, Alex..." säger jag osäkert.

 

"Alex? Vem är det?" Frågar mamma och jag tittar tomt på henne. 

 

Jo förstår du mamma, det är en kille som skjutsade hem mig i sin Camaro SS från 69' och det enda jag kunde tänka på under det bilfärden var att göra högst syndiga saker med honom i baksätet.

Men det svarar jag ju förstås inte utan jag rycker bara på axlarna.

 

"En kille från festen bara..." mumlar jag frånvarande och mina tankar driftar iväg.

 

 Mina händer i hans svarta hår. Han mellan mina ben medans jag skriker hans namn.

Herregud Chloe!! Jag måste tänka på något annat. Min älskade Valiant... Jag och Alex i baksätet på Vallie.

Förfärad skjuter jag upp från bordet och bestämmer mig för en dusch.

 

. . .

 

"Hej..."

 Rösten får mig att hoppa till och smälla i huvudet i huven som jag ligger under. Den där rösten, jag känner igen den. Jag svär till och ålar mig fram från Vallies motor för att vända mig om låta mina ögon falla på det sexigaste jag någonsin sett.

Alex står lutad mot garage porten klädd i en knäppt svart skjorta och svarta jeans.

Enkelt men otroligt snyggt. Han ler mot mig och tar ett steg mot mig.

 

"Lugn Baby, jag ska inte äta upp dig... inte än i alla fall," 

Flinar han och avslöjar sin vita tänder i ett leende.

De gröna ögonen granskar mig och påminner mig om de tråkiga kläderna jag bär.

Jag blir frestad att köra handen genom hans svarta hår och kyssa de höga kindbenen.

 

Fan Chloe! Sluta nu! Jag harklar mig och ler tillbaka.

 

"Du glömde den här i min bil," mumlar han stelt och tar fram min mobil ur hans bakficka utan att släppa mig med blicken.

Shit!

Jag har inte ens märkt att den har varit borta. 

Förvånat tar jag imot det och trycker på mitt-knappen. 19 missade samtal och 54 nya meddelanden. 

Jag sväljer hårt och låser upp telefonen. 

 

Helvete, alla är från Rasmus.

 

"Tack!" Jag låser telefonen och lägger den i bakfickan. Alex nickar och går fram till Vallie.

"Underbar..." mumlar han och fingrar lite vid motorn, något jag inte la märke då men det lilla fingrandet skulle få förödande konsekvenser.

Istället nickar jag bara stolt och pillar lite på en kabel. 

 

Plötsligt rycker Alex till och ler ursäktande.

"Sorry babe, måste sticka!" 

Han vänder sig om och går iväg.

"Synd... Ha det bra!" 

Säger jag och ägnar all min koncentration åt Vallie igen.

 

------------- 

LÄMNA KOMMENTARER!!!

Hey! Här är första kapitlet ur "The Remmington's"  och snälla snälla snälla lämna en kommentar! 

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

 

'Game over'

Står det med röda stora bokstäver tvärs över den nya TV skärmen.

"Men dra åt helvete då!!" Vrålar jag åt TV:n och släpper Playstation kontrollen som med ett slamrande läte träffar golvet.

Precis då ringer min telefon och jag reser mig för att svara.

"Hej Baby!" Tjuter personen från andra änden och fnittrar.

"Hej Alexa..." mumlar jag surt och sätter mig på en av mammas svindyra kökstolar klädd i läder.

"Chloe Colburn! Vi kommer om en timma för att hämta upp dig till festen!" Säger min bästa kompis och jag suckar tungt innan jag sparkar till bordet.

"Men jag vill ju in-"

Alexa lägger på och jag vet att jag kommer gå på den där festen, vare sig jag vill eller inte.

Argt öppnar jag kylskåpet och roffar åt mig en flaska vin och två stark öl.

Efter en halvtimmas provning av klänningar bestämmer jag mig för en svart klänning som går till halva låren och kramar mjukt om mina kurvor, ärmarna är i svart spets

Jag bestämmer mig för en mjuk sotning på ögonen och ett rött läppstift som matchar mitt hår.

Precis när jag är klar med att platta håret öppnas dörren och Alexa ramlar in.

"Åh! Du är så sjukt sexig i den där klänningen!!" Skriker hon och kramar om mig.

Jag kastar en snabb blick mot spegeln innan jag hugger flaskorna och följer med Alexa ut till bilen där hennes pojkvän väntar.

Mitt röda hår ramlar ut över mina axlar och slutar vid min midja. Mina mandel bruna ögon som är sotade med en svart ögonskugga och läpparna knallröda. Mina kinder är mjukt rosa och skrimmande och min lilla näsa svagt solbränd. 

Även fast Alexa har högklackade skor och jag platta converse så är jag en decimeter längre än henne. 

Alexa är klädd i en marinblå klänning som knappt går över hennes rumpa och det blonda håret uppsatt i en luftig och helt underbar hästsvans. 

Till skillnad från Alexa är jag lång och smal med liten rumpa och någorlunda stora bröst. 

Alexas urringing är lika uppfylld som alltid och klänningen kramar om hennes korta och kurviga kropp. Jag är så sjukt avundsjuk på henne. Alexa har allt jag inte har. Visserligen jobbar jag halv tid som underkläds-modell men jag skulle ändå kunna byta med Alexa.

Hennes killes fula Volvo är som alltid full med folk och flaskor. 

Hur kunde hon falla för en sån finnig och ful jävel som han?! 

Dörren flyger upp och jag tittar in i den överfulla bilen.

Aldrig att jag sätter mig där! 

Alexa klämde oberört in sig bland alla kroppar medans jag äcklad stod kvar.

Precis när jag skulle vända om för att ta min älskade Valiant så greppar två händer tag i mig och drar ner mig i dess knä, påsen med flaskorna glider ur mina fingrar och folk dyker förtjust ner i den och öppnar flaskorna.

Det luktar svett, öl och jag kan knappt andas på grund av all rök.

 Två starka händer är lindad runt mig och jag kunde känna hur svettig han var.

Jag stirrade ner på armarna och ser tatueringarna som slingrar sig upp för de vältranade armarna. Panik väller upp inom mig och jag försöker ta mig ur greppet men jag sitter fast.

Nej nej nej!! 

Jag sitter i mitt ex Rasmus knä.

Det hade alltid varit jag och Rasmus. Chloe och Rasmus. Det var så det var.

Ingen kille vågade ge sig på mig, om dom nu inte ville bli av med armen.

Och ingen tjej gav sig på Rasmus. 

Tills för två månader sen när jag tog modet till mig och dumpade honom på fläcken på en fest.

"Har du saknat mig baby?" Viskar han hest i mitt öra med läpparna farligt nära.

Den rösten. Som jag en gång älskade men nu lärt mig att hata. 

"I helvete heller" morrar jag surt tillbaka och Rasmus skrattar roat.

"Thats my girl.." viskar han och kysser mig på halsen.

Äcklad drog jag mig tillbaka, jag hatar honom verkligen. Vi hade något fint en gång i tiden men det är helt över.

Tjejen i knät på honom brevid oss fnittrar åt oss och hinkar i sig det sista av sin öl. Surt stirrar jag på henne och hennes fula kille som röker på en cigarett. Med en suck vrider jag på huvudet och stirrar ut genom fönstret och tittar på när Umeås gator flimmrar förbi utanför fönstret. 

"Vars är festen?" Frågar jag tjejen brevid.

"Ålidhem, vars annars?" Fnittrar hon irreterande.

"Teg kanske..." Morrar jag och tar bort Rasmus händer.

"Dit ska vi nästa vecka!" Ler hon.

Fest igen?! På Teg? Nästa vecka?

Jag kanske slipper undan...

 

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Kram på er! PS. Det utspelar sig i Umeå, en stad i norrland! Ni går la googla ; D D.S

Lämna en kommentar! 

mina rubriker beror oftast på vilken låt jag lyssnar på så..

*svenska intresse-klubben antecknar*

 

Ja ni... vaaad har hänt i norrland måntro? *somnar* uh... not a fucking shit!!! 

Inte nån som vart på fyllan,  ingen som sagt nått otroligt roligt/dumt... NADA!

Brorsan vart 19 i fredags... nej....torsdags!! 

Nästa år blir han ju fan 20!!! *svimmar*  

Vi har faktiskt börjat komma överens. Våra bråk brukar vara ganska stora och DRAMA.  Men nu blir det bara lite tjaffs innan vi ger oss och går åt varsitt håll.

Alltid gulligt att se syskon som kommer överens och är close. Jag och Andreas är INTE nära på nått sätt. Inte jag eller Elias heller men..

Vi ska ju int gifta oss så vem bryr sig?! 

Jag har faktiskt tänkt på det där med syskon.  det finns flera olika typer. Men i våran familj är det den äldsta som alla gullar med på grund av att han klarat av skolan trots alla bakslag (han ska fan få en stjärna för drt btw) 

Alla älskar den äldsta,  no matter what.

Sen har vi den i mitten... aka mig i ett nötskal När mina föräldrar tittar. Den som klarar det mesta. Den som aldrig väsnas och är ett perfekt exemplar av perfekt uppförande. Oftast har den här personen högre status och får sin vilja igenom. ALL THE FUCKING TIME! Gör allt som den äldre inte gjorde.dess kille är en svärmors högsta dröm. Snygg, upplärd och pluggar på nått trisst universitet i nån stad. 

Sen har vi...den äldre systern...AKA mig när mina föräldrar inte ser... jag tror ni kan lista ut.

Sen har vi den lilla jäveln... som alla älskar oavsett vad det IQ-befriade aset kläcker ur sig... 

Vem av dem är ni?

Jag skulle vilja ha en damn ass cool syster... en sån stöttar mig genom allt. En som jag kan ringa halv tre på natten i frustration och hon lyssnar.  Lyssnar och säger vad jag ska göra. Och när jag bråkar med mamma och pappa så kliver hon in och stöttar mig... en som får mig att våga... våga brusa upp och explodera.

Det kan vara en bror oxå... jag bryr mig inte riktigt. 

jag ska vara den. Jag vill att mina bröder ska titta på mig och känna det. 

Patetisk tanke...

 

Jag är dyng-förkyld (...jag är förkyld alltså) hoppas jag får feber... HOPPAS!!!

Kram!